Åke Nordin och Fjällräven

På 50-talet liknade de flesta ryggsäckar oformliga päron. När de packades fick vandraren gå i det närmaste dubbelvikt för att inte falla baklänges av tyngden, säger grundaren Åke Nordin.

– Jag bestämde mig för att ta tag i problemet. Åke hade läst att om man skulle bära tungt så skulle vikten placeras nära ryggen. Sagt och gjort, snart snickrade han ihop en träram med löstagbar säck, smal nedtill och bred upptill. Ramen fördelade belastningen bättre över ryggen. Det var inte bara skönare för kroppen. Han kunde bära tyngre också.

Hans bärramar väckte uppmärksamhet framförallt bland samer som vistades på fjället veckor i sträck. De förstod betydelsen av en robust ryggsäck som fortfarande var bekväm när de bar tungt. Detta blev starten på firma Fjällräven som Åke startade tio år senare, 1960.

Sedan dess fortsatte kärleken för naturen vara drivande för firman. Nya ryggsäckstyper, sovsäckar och kondensfria lättviktstält satte fart på utvecklingen. Av den tältduk som var för tung syddes Fjällrävens första friluftskläder. Väven var av helt ny standard och fick efter en del adapteringar namnet G-1000. G efter en lyckad expedition på Grönland 1966.

Fjällräven är idag ett stort företag som verkar över hela världen, men som fortfarande har kvar huvudkontoret i Örnsköldsvik. Man är ett begrepp inom svenskt friluftsliv på en nivå som få andra märken kommit i närheten av. Många menar att Fjällräven tillsammans med 60-talets semesterreform och inspiration från Friluftsfrämjandet samt Svenska Turistföreningen gav syre åt en hel folkrörelse.

Det blev inne att vara ute. För att få än fler människor att bli vän med vildmarken introducerade Fjällräven under 70-talet även Fjällrävenveckorna under parollen ”För dig som inte kan fjäll – men vill”. Idag tar Fjällräven Classic ut tusentals nybörjare ut längs de 110 kilometer långa sträckan mellan samebyn Nikkaloukta och Abisko.

För många är Fjällräven även synonymt med den klassiska ryggsäcken Kånken från 1978. Den gjordes ursprungligen till skolungdomar för att rädda deras ryggar. Skol-överläkare och fritidskonsulenter bekymrade sig över axelväskorna och de ryggproblem som tenderade att krypa ner i åldrarna.

Lösningen blev Kånken som även fick följa med ut i skogen och träffa Skogsmulle. Idag är Kånken mer populär än någonsin och liksom Expeditionsdunjackan från 1974 bärs den av såväl trendsättare på Stockholms gator som bruksarbetare på Jukkasjärvis isar.

2010 firade Fjällräven 50 år och det har hänt en hel del över åren. Från det lilla källarutrymmet i Örnsköldsvik och med en ryggsäcksram av trä har firman expanderat till nästan alla hörn av världen. Men den stolta traditionen att utveckla nya och innovativa lösningar för friluftsliv kvarstår.

– Det gläder mig att vi så sent som förra året ansågs göra den bästa ryggsäcken, vandringssäcken Kajka. Det är ytterligare ett bevis på att vi håller fast vid vår målsättning, säger den numera 83-årige Åke Nordin.

– Våra utmaningar är faktiskt samma nu som när jag startade firman. Att finna nya smarta lösningar på friluftsutrustning. Att upprätthålla och väcka naturlusten hos än fler människor samt att agera ansvarsfullt mot den natur vi älskar att vistas i. Det låter onekligen som om Fjällräven bara är i början av sin vandring.

 

 

Från tält till jacka

 

Grönlandsjackan är tillsammans med Kånken en av de Fjällrävenprodukter som många har en relation till. Att allt började med en tältduk för tung för Åkes lättviktstält är det färre som känner till.

Under utvecklingen av sina tält under 60-talet hade Åke Nordin samlat på sig en rad olika textilprover från hela världen. Många hade blivit liggande i hans källarlokal. En dag, strax innan han åter skulle åka på en av sina otaliga fjällturer, får han syn på en rulle olivgrön tältduk. Leverantören hade lovprisat tygets slitstyrka, men Åke hade ratat materialet. Väven är alldeles för kraftig för att tältet skulle få den låga vikt han eftersträvade.

Han drar ut en bit och känner på duken. Den täta väven av bomull och polyester är vattentålig och ventilerande. Han rycker lite i tältduken. Materialet verkar onekligen mycket starkt. Han lägger rullen på ryggen och tar med den uppför trapporna till symaskinen i lägenheten. Efter framgångarna med en expedition på Grönland 1966 och långa samtal med deltagarna Hasse Hellström och Per-Åke Sjöman om utrustning och kläder hade Åke allvarligt börjat fundera på att tillverka en jacka för bergsklättring.

Med hjälp av Hellströms kunskaper inom området ritade han upp ett mönster till en funktionell jacka för en tillvaro på lodräta klippväggar. På bröstet placerar han två rejäla fickor. En för kartor och en för cigaretter. Sidofickor ansåg han vara onödiga eftersom bergsklättrare ofta klättrar i sele och därför ändå inte kommer åt dem.

Han trampar igång Singern och ser nålen mödosamt arbeta sig fram genom det kraftiga tyget. I kragen syr han en kapuschong som följer huvudets rörelser. Jackan får namnet Grönlandsjackan och blir direkt en favorit bland klättrare och efter några modifieringar även för allmänt bruk i skog och mark. Idag är jackan lika populär, dock har de flesta insett att det finns betydligt vettigare saker att fylla ena bröstfickan med. Varför inte en kompass?